wateraid

WaterAid – Intervju med Petter Gustafsson på WaterAid

Cyklande Rörmokaren Cyklande Rörmokaren

Cyklande rörmokarens intervjuresa genom VVS-sverige fortsätter. Den här gången träffar vi Petter Gustafsson, kommunikatör och Pressekreterare på Wateraid.

Wateraid är en välgörenhetsorganisation som strävar efter att alla människor ska ha tillgång till rent vatten, såväl ur sanitetsperspektiv som perspektiv med rent dricksvatten. Vi blev faktikst tipsade av Lotta Fryklund på VVS-branschens yrkesnämnd om att ta kontakt med Petter Gustafsson angående en intervju. Något vi gladeligen också gjorde, då perspektivet med CSR och de sociala effekterna av att, som vi rörmokare gör, “sälja tillgång till vatten”, lätt glöms bort i ett samhälle som Sverige där man ofta tar kranvattnet för givet.

wateraid

Cyklande Rörmokaren: Hej Petter, kul att träffa dig. Om vi börjar med att knyta an till vår intervju med VVS-branschens Yrkesnämnd, som ju gav oss ditt namn till att börja med. Hur samarbetar ni?

Petter, Wateraid: Vi vill vara den självklara organisationen för VVS-branschen, för företag, för de personer som är intresserade och arbetar med VVS. Och genom Yrkesnämnden kan vi nå ut till just elever som pluggar de ämnena. Det kanske inte är den grupp i samhället som är mest intresserad av hållbar utveckling eller biståndsarbete, men vi tycker att de borde vara det. Just sanitet, som vi jobbar med, är ju så otroligt grundläggande. Det är extremt grundläggande för hur Sverige ser ut idag jämfört med hur det såg ut för 100 – 150 år sedan. Saniteten byggdes ut och dödligheten sjönk, lite förenklat. Och jag tror att det är väldigt få som jobbar med VVS som känner till det och hur otroligt viktiga de är för samhället.

Cyklande Rörmokaren: Jag tror att jag såg på en video med Bill Gates att för många samhällen i till exempel Afrika så är det viktigare för hälsan att få dit en toalett med rinnande vatten än att få dit en doktor. Det känns ofta som att den frågan glöms bort, kanske för att det per definition inte är lika “sexigt” att skicka någon att bygga avlopp som att skicka ut en läkare till ett område i nöd?

Petter, Wateraid: För stater och regeringer att prata toaletter. Det är en så basic grej och det ska man kanske inte prata om på fina toppmöten. Och att man därför liksom inte vill “prata bajs” vilket är något vi måste göra och jag tycker att det har blivit bättre. Sanitet finns med bland de globala hållbarhetsmålen som en punkt.

Cyklande Rörmokaren: Är det FN, då?

Petter, Wateraid: Det är världens alla länder som enats om 17 mål som ska vara uppfyllda till 2030 och där finns sanitet med som ett mål att alla människor ska ha tillgång till rent vatten och toaletter till år 2030. Och bara att få alla världens länder att enas om en sådan grej är ju ett stort steg och sedan måste det ju genomföras, och det är ju nästa fas.

Cyklande rörmokaren: Hur ligger vi till i den utvecklingen idag?

Petter, Wateraid: Där ligger vi efter, tyvärr. Med dagens takt kommer vi nå målet för vatten först 2039 och målet för sanitet 2066. Som det är idag så är det ungefär var tionde människa i världen som saknar vatten, men det är ungefär var tredje människa som saknar sanitet. Det är svårt att tänka sig. Det är fler människor i världen som har tillgång till en telefon än en toalett.

Cyklande Rörmokaren: Och var är problemen störst?

Petter, Wateraid: Problemen är som störst i Afrika och Asien. Det går dock framåt generellt sett, även om det finns länder med en negativ utveckling där fler och fler saknar en toalett. Det släpps rapporter ungefär vartannat år om hur det går med utvecklingen.

Cyklande Rörmokaren: Vilka är de viktigaste stegen i er arbetsprocess?

Petter, Wateraid: Vi är en federation, så vi har några medlemsländer som sitter i vår styrelse; Sverige, Storbritannien, USA, Kanada, Australien, Japan och Indien är med nu också. Vårt största kontor är i Storbritannien, det är där de flesta experter sitter, vi är mycket mer kända i Storbritannien än i exempelvis Sverige och det var i Storbritannien vi startade en gång i tiden.

Sedan så har vi så kallade “program” i olika delar av världen, bland annat Afrika Söder om Sahara, delar av Asien, delar av Oceanien Papa nya Guinea och även i Colombia och Nicaruagua. I varje land har vi en egen organisation med personal från landet som utför arbetet.

Det kan låta enkelt att bygga en toalett men man måste verkligen ha koll på den lokala situationen, så att man bygger hållbara och långsiktiga lösningar. Man måste känna till lagarna, man måste ha kontakter i samhället för att det ska vara hållbart. Det måste finnas system för om toaletten går sönder, hur lagar man den, vem lagar den, finns det reservdelar? Och detsamma gäller med vatten och det är därför väldigt viktigt att det sätts upp av människor som känner landet och som vet vilka problemen är och hur man ska ta sig fram och lösa dem.

Så därför så skickar vi inga svenska rörmokare till andra länder.

Cyklande rörmokaren: Men har ni typ något, utbildningspaket? Jag tänker mig att vi i väst kanske sitter på en del kunskap som inte riktigt finns i väst. Så jobbar ni på något sätt med att skicka iväg folk och utbilda?

Petter, Wateraid: Dels har vi tematiska experter. Såväl som på våra kontor som ute i länderna. Det kan tillexempel handla om områden som Urban sanitation, Rural sanitation, klimat, hälsa, sjukvård skola och genus – för det påverkar också och har ett samband med tillgång till vatten och sanitet.

Väldigt många skolor saknar toaletter vilket får stora konsekvenser, framförallt för flickor men också för utbildningsnivån överlag. Den övergripande expertisen kan vara i ständig kontakt med våra programländer.

Om vi däremot ska bygga en toalett i en by så är inte våra övergripande experter med. Då behöver vi expertis i länderna, som vet vad som fungerar där. En toalett i Indien fungerar kanske inte i Zambia. Det är också en stor skillnad om det är ett slumområde i en stad eller om det är en liten isolerad bergsby. För det är ju inte bara att bygga en toalett, utan en ofta än viktigare fråga är ju hur man tar hand om avfallet efteråt. Det måste ju tas om hand om på ett säkert sätt. Kan man ansluta till ett centralt system tillexempel. Det kanske går i en stad men inte i en isolerad by, utan då måste man ha andra system.

Så det är viktigt att det finns system som är hållbara och finns kvar efter det att vi på Wateraid har avslutat vårt arbetet och lämnat. Grundtanken med vår organisation det är att vi inte ska behövas i framtiden och tanken med allt vi gör är att vi inte ska behöva vara där och se till så att det fungerar. Sedan är det givetvis så att vi följer upp och ser att det fungerar men vi brukar säga att vi “bygger kapacitet”, det vill säga att det finns kunskap på plats i framtiden för att det här ska fungera. Det kan till exempel handla om att lokalsamhällena själva kan ta hand om det. Ofta vill vi att man tar ut en liten avgift för underhåll och allt vi bygger måste kunna lagas på plats. Det lokala upplägget beror helt på hur situationen på plats ser ut, med leverantörskedjor och dylikt. Om vi kommer och bygger en modern toalett men det inte finns några reservdelar till den så är den ju obrukbar om den går sönder och man inte kan få reservdelar från Sverige.

Cyklande Rörmokaren: Det här är ju någonting som vi också har problem med, redan på lokal nivå. Elektriker behöver ju oftast bara mest elkablar, undantaget större stationära bitar som elcentraler och dylikt, för att utföra sitt arbete. Snickare i sin tur kan ju ofta forma och skära till materialet de har så att de passar. För VVS-montörer eller rörmokare är det ju snarare så att man jobbar med ett slags gigantisk IKEA-sats av standardlösningar och det kan ju bli väldigt svårt om man är strandad någonstans efter det att grossisten har stängt och man behöver en viss del. Ibland går det att få ihop ändå, men andra gånger visar det sig att det inte finns något sätt att komma runt exempelvis den koppling man saknar, så vi ser ju det problemet du beskriver, bara inifrån Stockholm.

Men hur yttrar sig sambandet mellan jämställdhet och sanitet?

Petter, Wateraid: Jo, det finns ett samband. På många sätt är det viktigare för många kvinnor än för män med sanitet. Bland annat på grund av det faktum att kvinnor får mens. Så utan toaletter blir det.. Jobbigt. Har man ingen toalett i skolan, så kan man inte gå i skolan, har man ingen toalett på jobbet så kan man inte gå på jobbet. Så det blir ju en stor effekt på de områden där det saknas toaletter för tjejer och det kan man se på att flickors närvaro i skolan i sådana områden går ner när de kommer in i puberteten. Så det är en viktig del.

En annan viktig aspekt av den här frågan är att risken för våld ökar om det inte finns toaletter. Då måste kvinnorna hitta undanskymda platser där de kan uträtta sina behov och då ökar också risken för att attackeras. Många går när det är mörkt för att inte bli sedda, vilket ökar den här risken.

Bristen på toalett gör också att många håller sig hela dagen och äter mindre, dricker mindre just för att slippa uträtta sina behov under arbetsdagen. Så de blir också lättare sjuka.

När kvinnor föder barn är det också en stor faktor om det inte finns toaletter eller rent vatten på sjukhuset. Det ökar risken för infektioner.

Cyklande Rörmokaren: Hur jobbar ni härifrån med kampanjer? Vad talar man om och vilka punkter trycker man på här i väst för att få ut det här budskapet?

Petter, Wateraid: Det svåra med att nå ut med budskapet är att det är så självklart i Sverige med vatten och toaletter. Framförallt så trycker vi på just det att människor inte har vatten och toaletter. Vi försöker också upplysa om hur brett och otroligt grundläggande det här är.

Rent vatten och sanitet är en mänsklig rättighet. Det är staters skyldighet att se till att de har tillgång till det. Så väldigt mycket handlar om att trycka fram både regeringar och människor så att man får rent vatten.

Cyklande Rörmokaren: Vad i lobbyingarbetet är den största utmaningen?

Petter, Wateraid: Det beror väldigt på vilket land man talar om och det är därför vi har så stort behov av olika typer av lokala experter. Ibland är det lagstiftning som saknas, ibland finns lagstiftningen men den är blir inte följd. Och i många fall är det finansieringsbiten som det faller på.

Just finansieringsbiten är intressant eftersom att man i studier visat att tillgång till rent vatten och sanitet har en väldigt stor påverkan på ekonomin i det långa loppet, för varje satsad krona får man fyra pengar tillbaka, men man satsar ofta pengarna på saker som ger snabbare avkastning.

Cyklande Rörmokaren: Avslutningsvis; kan du bjuda på ett lyckat case att bjuda våra läsare på?

Petter, Wateraid: Ja, vi har många. Förra året nådde vi ungefär 1,5 miljoner människor med rent vatten och ännu fler människor med sanitet. Om jag ska välja något så har vi en flicka på Madagaskar som heter Solo vars historia visar ganska tydligt varför det här är en kvinnofråga. Hon bodde i en liten by på Madagaskar och ett stort problem när man inte har vatten är inte bara att människor blir sjuka av att drick smutsigt vatten, det i sig är ett jätteproblem, men också att man ofta måste hämta vatten väldigt långt bort. Ofta flera kilometer bort. Och ofta blir det då kvinnorna som måste hämta vattnet, dessutom måste de ofta gå fram och tillbaka till vattenkällan flera gånger om dagen med de här tjugokilosdunkarna på huvudet eftersom hela familjen behöver vatten.

Solo var tretton år när hon tvingades hoppa av skolan eftersom hon inte hade tid. Det tog så många timmar varje dag att hämta vatten. Men när Wateraid kom dit i samarbete med en lokal organisation och installerade vatten så att det fanns en vattenkran väldigt nära hennes hem så blev den uppgiften mycket lättare.

Så hon kunde återvända till skolan, få sig en utbildning och förhoppningsvis i framtiden kunna få sig ett jobb. Så det är också viktigt för hela samhället. För att man ska kunna utbilda sig behöver man vatten, för utan det fungerar liksom ingenting.

 

Vill ni veta mer om WaterAid kan ni alltid gå in på deras site och läsa mer. Vi vill också tacka Petter från WaterAid för att han tog sig tid att sitta ner med oss!