Igår publicerade Dagens Nyheter en artikel om hur bostadsbyggandet i Sverige bromsas upp av bristen på VVS-montörer. Det här är ett ämne som vi tidigare har behandlat i bloggen där vi hänvisade till en rapport som branschtidningen VVS-Forum tagit del av som hävdade att VVS-montörerna blir färre.
Detta är också en iakttagelse som vi på Cyklande Rörmokaren tyvärr måste bekräfta, om än med anekdotisk bevisföring. En av våra nyrekryter berättade till exempel för oss att det på hans YH-utbildning bara var fyra stycken som gick i hans klass – ett enligt oss förvånande litet antal att gå en så säker utbildning. Ytterligare en skevhet kom fram då vår VVS-montör berättade att av de fyra var de bara två som funnit praktikplatser. För någonting är konstigt med det här – det är brist på installatörer och rörmokare – ja, faktiskt hantverkare generellt men rörmokare i synnerhet men samtidigt som arbetsmarknaden (och faktiskt också samhället, rörisar behövs mer än till exempel ekonomer och marknadsförare) skriker efter arbetskraft har de som blir examinerade ofta svårt att hitta lärlingsplatser – och en VVS:are utan certifikat har betydligt svårare att få jobb än en med certifikat. Det här är ett konstigt moment 22 tycker vi på Cyklande Rörmokaren och vi tycker att firmorna i branschen har ett ansvar både gentemot de nya rörmokare som väljer att ge sig in i branschen men också mot samhället i stort efter som att vi behöver bra och effektiva lösningar inom Värme, Vatten och Sanitet (VVS).
Vi hoppas på att den här situationen ska lösa sig och att vi kan få ett varmare mottagande rent generellt till de unga förmågor som väljer den här banan. Inte minst eftersom det är ett område där mycket av det miljöfrämjande arbete som sker är konkret och faktiskt har en påverkan på vår vardagliga miljöpåverkan.
Vi kommer återkomma till lärlingsperioder och regleringarna kring det i en senare blogg, men just välkomnandet av nya förmågor i branschen, själva återväxten, är en för oss prioriterad fråga!
